FÖRLORARE BLIR KRIGSFÖRBRYTARE

FÖRLORARE BLIR KRIGSFÖRBRYTARE
Kvinnofängelset Hinseberg har just fått en berömd eller beryktad fånge, biologiprofessorn Biljana Plavsic. Hon är dömd för krigsförbrytelser, ett ord som egentligen är tautologi. Krig är ju i sig självt en solklar förbrytelse eftersom det går ut på att döda så många som möjligt, dessutom den grövsta formen av rasism, då det i krig i regel gäller att döda människor av en annan nation. Snacka om främlingsfientlighet!

Vi såg Biljana Plavsic i vintras (2003-02-27) på TV-Aktuellt. Hon stod i Haag-domstolen och fick sin dom, elva års fängelse. Hon hade varit president i den bosnienserbska republiken, hon är 73 år och sjuklig, så domen betyder sannolikt livstid. Det hjälpte inte att både Carl Bildt och självaste Madeleine Albright vittnade till hennes förmån. Det anses att hon slapp undan ett ännu längre straff, därför att hon samarbetade så villigt. Detsamma räddade Albert Speer undan galgen i Nürnberg 1946. Han visade sig också förkrossad och påstod att han inte känt till förhållandena i nazilägren, för vilka han som Hitlers rustningsminister snarast var den högste ansvarige. Det är inte helt otroligt att han talade sanning. Han dömdes till 20 års fängelse.

Den gamla serbiska damen höll masken, när hon fick sin dom. Den lästes upp av en brittisk domare på mycket vårdad engelska. Hans landsmän var herrar i Indien, när tre miljoner bengaler svalt ihjäl 1943, en dödlighet långt snabbare än till och med i de nazistiska lägren vid samma tid. Men britterna tillhörde segrarna, de goda och rättfärdiga, och alltså ställdes ingen till svars för denna massdöd. Och bengalerna har inte varit representerade i Hollywood och andra västliga media, så inte ens våra historielärare brukar känna till denna enorma indiska tragedi.

Den svåraste anklagelsen mot Biljana Plavsic var att hon hade främjat etnisk rensning. Som serbiska måste hon trots sin ånger ha känt en viss bitterhet över detta, eftersom slutresultatet i de många jugoslaviska konflikterna har blivit att det just är hennes landsmän som etniskt rensats på ett mera permanent sätt. Uppåt en miljon fördrivna trängs nu som flyktingar i fattighuset Serbien. Ett par hundra tusen av dem har kommit från Kosovo. Natos bombningar 1999, skönmålade som "humanitär intervention", motiverades med att de skulle förhindra etnisk rensning i Kosovo. De ledde i stället till att serber rensades. Men dessa skall inte ömkas, eftersom de tillhör förlorarna och leddes av politiker som trotsade västmakterna och därför demoniserades.

Också förlorarna i andra världskriget rensades etniskt på det grymmaste sätt. Femton miljoner tyskar fördrevs från områden, där deras förfäder bott i sekler. Över två miljoner av dem dog eller dödades på kuppen, många kvinnor och flickor efter våldtäkter. Denna den största och värsta folkfördrivningen av människor i Europas historia bestämdes av Stalin, Truman och Churchill. Frågan är om man kan kalla det en krigsförbrytelse, eftersom den främst utfördes efter kriget. Men eftersom västmakterna ställde sig bakom denna väldiga etniska rensning betraktas den inte ens som en förbrytelse och ingen har någonsin ställts till ansvar.

Folkrätten är viktig. Men supermakter struntar i den, när den inte gynnar deras intressen, det har vi fått erfara inte minst under de senaste åren. I DN (2003-07-03) kunde vi läsa att USA bestraffar de länder som inte motsätter sig den internationella brottsdomstolen (ICC). USA har stoppat stödet till 35 länder som accepterar domstolen. Ingen amerikan skall kunna utlämnas till en sådan domstol, är USAs linje.

Så på sätt och vis hade Biljana Plavsic otur. Hade hon varit amerikanska hade hon inte behövt tillbringa resten av sitt liv i fängelse. För hundra år sen föddes George Orwell. I "Djurfarmen" lät han ledargrisen säga: "All animals are equal, but some animals are more equal than others"
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ÅKE SANDIN i Radio Tuff, nr 932, 2003-07-13