Åkes krönika i Radio Tuff inför Hiroshimadagen 2003

Åkes krönika i Radio Tuff inför Hiroshimadagen 2003

PERFEKT KRIGSPROPAGANDA
Vi hörde just en återgivning av TT-meddelandet i riksradion från den 6 augusti 1945. Det berättade om vad president Truman just triumferande hade sagt. Som tredelad krigspropaganda var det briljant: En del sanning, en del självförhärligande och en del lögn.

Truman höll sig till sanningen när han påstod att den hittills kraftigaste bomben hade använts. Han skröt sedan om att USA också hade vunnit "slaget om laboratorierna" och att atombomben var "det största framsteget sedan krutet uppfanns". Om det var ett framsteg kan förstås diskuteras. Sen blåljög han. Det var när han dolde en ovanligt flagrant krigsförbrytelse, den i särklass snabbaste massförintelsen av civila under andra världskriget. Dödandet av uppåt 100 000 civila japaner blev i Trumans version en bombning av "en armébas på Hiroshima". Det lät nästan som om Hiroshima var en ö med en massa befästningar.

Varken i Hiroshima eller i Nagasaki var det några armébaser de amerikanska bombfällarna siktade in sig på. I Hiroshima var nollpunkten (den plats mot vilken bomben föll) ett sjukhus, vars patienter var de allra första som brändes bort morgonen den 6 augusti 1945. I Nagasaki var nollpunkten den kristna Urakamikatedralen.

ORWELLSK CYNISM
När det efterhand stod klart att det som vanligt under andra världskrigets angloamerikanska bombningar var massakrer på civila som skett, ändrades bortförklaringen. Nu påstods att bombningarna hade räddat liv. "Massmord på hundratusentals civila räddade liv" -- inte ens Orwells diktator Storebror lyckades uttrycka en sådan grov självmotsägelse. I senaste TUFF-Bladet citeras historieprofessorn Göran Rystad, som skriver:

"Talet om atombombernas berättigande genom räddningen av hundratusentals liv bör förvisas till historiens skräpkammare"

Också ledande västliga politiker och militärer, såsom Churchill och Eisenhower, har påpekat att Japan redan var besegrat och färdigt att kapitulera och att atombomberna därför var onödiga.

VARFÖR ATOMBOMBER MOT TVÅ STÄDER?
Om USA nu ville skrämma japanerna att ge upp, är det två frågor som pockar på svar. Varför släppte man inte atombomben mot en glesbygd utan mot en stad som var så civil, att den i motsats till de flesta andra japanska städer inte tidigare hade terrorbombats. Ett svar är att man ville studera effekterna på en relativt oskadad bebyggelse. Hiroshimas invånare blev försökskaniner.

Den andra frågan är: Varför förintade man den 9 augusti 1945 också Nagasaki med en atombomb? Hiroshima hade väl räckt mer än väl om man ville skrämma japanerna. Radikala historiker har här svarat, att atombomberna över Japan inte minst var en demonstration mot vapenbrodern, Stalins Sovjetunionen, för att visa vilka som var herrar på täppan.

Faktum var att den 8 augusti 1945, två dagar efter Hiroshimas förintelse, agerade Sovjet. Stalin bröt icke-angreppspakten med Japan och anföll. Som tack för detta fördragsbrott erhöll sedan Sovjet japanska Kurilerna och norra Sachalin. Ändå hade just den dagen segermakterna i London enats om statuterna för den kommande Nürnbergprocessen --som i fiktiv form just visats i Sveriges Television. Där bestämdes bland annat, att anfallskrig var en krigsförbrytelse, vilket senare skulle få tyske utrikesministern von Ribbentrop att dingla i galgen. Där bestämdes också att massmord på civila skulle leda till dödsstraff. Men det gällde bara krigets förlorare. Det blev alltså en grymt ironisk salut för detta Londonavtal, när amerikanerna dagen efter fällde atombomben över Nagasaki.

KRIG UPPAMMAR RASISTISK HJÄRNTVÄTT
Den tyska rasismen har på ett föredömligt sätt skildrats av våra medier, nästan varje dag sedan andra världskriget. En statligt finansierad bok har i gratis miljonupplaga givits ut och ett slags ämbetsverk, "Forum för levande historia", inrättades för skattepengar i sommar för att ytterligare inpränta i oss den av etablissemanget önskade historiebilden.

Det som däremot nästan aldrig poängteras är hur krig (läs: massmord på ett annat folk) leder till den mest blindgalna rasism. Vi kunde till exempel studera det under 1990-talets krig i forna Jugoslavien.

Medan Hollywood bara de senaste femton åren producerat 170 filmer om tyskarnas brott, har det inte varit opportunt att skildra den egna rasismen. Men 1986 kom California-professorn John Dowers bok "War without Mercy". Den skildrar kriget i Stilla havet mellan japaner och amerikaner och det var verkligen ett krig utan nåd. Dower fokuserar på båda sidornas flagranta rasism. Inte bara amerikanen på gatan utan också ledande politiker och militärer strödde grovt rasistiska uttalanden omkring sig. Amiralen Halsey kallade japanerna för "gula bastarder", "korkade djur" och "gula apor", ja han ansåg att japanerna var "produkter av samlag mellan aphonor och de värsta kinesiska brottslingar". General Blamey eldade sina trupper med att "vi måste utrota denna ohyra…förinta alla japaner". Alexander Cadogan vid brittiska UD kallade japanerna för "bestialiska små apor" och "gula dvärgliknande slavar". Marinkårens tidning Leatherneck använda uttryck som "snedögda töntar" och "gulsotsaktiga babianer".

Det är inte underligt att denna rasistiska hjärntvätt bidrog till att en del amerikanska enheter öppet skröt med att de inte internerade japanska fångar utan mördade dem -- som man gör med löss och annan ohyra. Nästan var fjärde amerikan beklagade att man inte med atombomber hann kremera flera japaner levande än dem i Hiroshima och Nagasaki. Presidentens son och förtrogne, Elliot Roosevelt, ansåg att man borde fortsätta att bomba Japan, "tills vi har utplånat halva den japanska civilbefolkningen"

JAPANSKA LIK SKÄNDADES
I små generade fotnoter kan man i historieböckerna numera läsa att tyskarna inte gjorde tvål och lampskärmar av sina mördade offer. Liksom tiotusentals andra lärare har jag i god tro och antinazistiskt nit lärt ut denna historieförfalskning till många årgångar tonåringar.

Det är därför lite omtumlande att läsa professor Dowers forskningsresultat. Han redogör för hur amerikanska soldater skickade hem likdelar från japaner, till exempel dödskallar och torkade öron. Det hedrar president Roosevelt, att han vägrade att ta emot en pennkniv snidad ur lårbenet på en stupad japan.

Hur krig förråar även ett kristet och demokratiskt land illustreras i dubbel bemärkelse av den ledande amerikanska veckotidningen LIFE (1944-05-22). Där finns en helsidesbild, kallad Picture of the Week, av en vacker ung 20-åring från Phoenix, Arizona. Hon heter Natalie Nickerson och på bilden sitter hon och skriver till sin pojkvän, en marinlöjtnant. Hon tackar för en present som man ser på hennes bord. Det är en dödskalle på vilken hennes löjtnant har skrivit. "Det här är en god japan, en död en"

De stackars människorna i Hiroshima och Nagasaki blev inte bara offer för president Trumans nya mirakelvapen utan också för den av kriget skapade rasismen.
---------------------------------------------------------------------------------------
ÅKE SANDIN i Radio Tuff (nr 935) 2003-08-03. Radio Tuff sänds sedan 1985 på 91,4 MHz söndagar kl 12-13 och tisdagar kl 18-19