Åke intervjuas om Radio Tuff

Ett av de 15 program som kan höras på Succékanalen 91,4 från den 20 juni är en intervju som Monica Schelin gör med programledaren Åke Sandin. Den sista tredjedelen av intervjun återges i Radio Tuff (nr 979) den 6 juni 2004 och finns utskriven här nedan:

....................................................
Du har sagt, att om Radio Tuff skulle kunna kallas för Radio Trendig, då lägger du av. Vad menar du med det?

Poängen med en frivilligt fungerande fredsradio är ju inte att den ska jamsa med de stora medierna. Den ska i stället ta upp sådant som annars förtigs. Och den ska som Radio Tuff uppmärksamma allt det positiva som engagerade människor faktiskt åstadkommer. Skapa motbilder både till det okritiskt vedertagna och till allt gnällande


Hela världen chockades nyligen över bilderna på amerikansk tortyr av fångar i Irak. Du har inte brytt dig så mycket om det. Blev inte också du förvånad?

Jag var väldigt förvånad att det i amerikanska medier publicerades bilder av övergreppen. Det var ett fall framåt, även om en del bedömare anser att det berodde på rädsla för att arabiska medier skulle hinna före. Däremot är jag inte ett dugg förvånad över tortyren. Sånt tycks förekomma i alla krig på alla sidor. Krig är en ingen tebjudning, sa Mao och det var förra seklets verkliga understatement. Fransmännens tortyr av algerier är ganska väldokumenterad. Amerikanerna har vi av tusentals krigsfilmer från Hollywood lärt att betrakta som ljusets riddarvakt. Men då glömmer vi hur dom bar sig åt i Vietnam. Och jag minns när jag intervjuade Sven Öste, den svenska utrikesjournalistikens grand old man, som bodde ute på Brevikshalvön. Han berättade om de så kallade "dubbla veteranerna", alltså amerikanska soldater, som efter fullbordad våldtäkt också mördade sina skändade vietnamesiskor. Och jag har intervjuat folk som kan berätta om "Eisenhowers dödsläger", de friluftsläger i gyttjan efter Rhenstranden där miljoner tyska krigsfångar dvaldes efter andra världskriget och där dom dog som flugor. Över en miljon tyska krigsfångar dog eller dödades i segrarnas läger åren efter kriget. Det är märkligt nedtystat.

Du anses kunna mycket om historia. Har du lärt dig nåt nytt om historia under dina tusentals intervjuer med folk här i trakten?

Jag har lärt mig massor om Tyresös historia, även om jag inte kommer ihåg allt utan blandar ihop olika torp som fanns här förr i världen. Väldigt mycket har jag också lärt mig av de flera hundra intervjuer jag gjort med folk, födda i minst 60 olika länder. Inte minst har jag förvånats över vad tyskfödda Tyresöbor har berättat om våldtäkter och andra övergrepp och krigsförbrytelser som begicks också mot dem och deras landsmän liksom om masslakten på civila under terrorbombningarna. Det räcker att nämna min granne Eve Onegårds helt förfärliga upplevelser som femtonårig flicka. Ännu mer förbryllad är jag över att så många anser att detta inte är riktigt korrekt att berätta om. Bara för att Dagens Nyheter och Expressen brukar förtiga det ska vi andra också hålla käft?.

Mer än de flesta brukar du ta upp förlorarnas lidanden. Varför det?

Det beror ju på att jag är stenhård motståndare till krig, alltsedan det i Sverige fanns planer på att skaffa blågula kärnvapen och jag då satt i fängelse som vapenvägrande sergeant. Alla säger, att det är segrarna som skriver historia, men sen vill dom inte gå vidare. Vi har indoktrinerats av det väldiga angloamerikanska medieutbudet med att amerikaner och engelsmän alltid osjälviskt går i krig för det goda, att de hjältemodigt och renhårigt dödar i sin kamp mot gulingar och fulingar, alltså japaner, tyskar, araber, serber med flera, att de alltid segrar i sitt rättfärdiga massdödande mot "ondskan", detta religiösa uttryck som används inte bara av muslimska fundamentalister utan förfärligt nog alltmer i västerländsk politisk jargong. Det är egentligen bara tyskarna som ordentligt har bearbetat sina egna krigsförbrytelser och därför har dom också i nästan 60 år varit fredliga, låt vara att de deltog på ett hörn i Natoanfallet på Jugoslavien 1999. Segermakterna däremot har härjat världen över i ständiga krig. Hade deras befolkningar inte blivit så hjärntvättade med den egna självgodheten utan fått lära sig lite om de egna krigsförbrytelserna hade många krig opinionsmässigt blivit omöjliga att föra och många miljoner människor hade sluppit att dödas.

Varför är du så pass ensam om att påminna om det här?

Dom flesta gillar att vistas i segrarnas tross. Det är ju där köttgrytorna finns. Här har jag
paradoxalt nog en förmån i att inte vara avlönad, därför jag behöver inte ta ekonomiska hänsyn. Journalister, som alltför ofta jobbar i flock, måste ta hänsyn till sina chefers --och kanske också ägarnas-- önskemål och till och med historiker är beroende av forskningsanslag.

"Skriver bäst och roligast om krig och fred i svensk press", skrev Eva Moberg om dig i Dagens Nyheter. Men det var länge sen nu och det var ännu längre sen du kom ut med böcker som "Förbannad pacifist" med flera. Varför har du slutat med att skriva?

Nej, det har jag inte, för det har blivit hundratals krönikor för Radio Tuff de senaste åren och ännu flera för mina pärmar. Att jag slutade efter tretton år att gratis skriva krönikor i fredstidningen Pax berodde på att centralt placerade människor blev förtörnade och beordrade mig att inte skriva så politiskt inkorrekt. De kunde visserligen inte påvisa ett enda faktafel i mina texter, men de var ängsligt måna om den ensidiga och ibland grovt förfalskade bilden av 1900-talets historia vi ständigt matas med. Jag kommer väl att dö frustrerad över att inte ha försökt –eller vågat?-- att i bokform ge ut mina icke önskvärda skriverier. Tack och lov har jag ju radion.

Du var praktiskt taget den enda som vågade försvara en av dem som hängdes ut av det där TV-programmet som med dold kamera före valet 2002 satte dit många valarbetare, de flesta moderater. En del kanske förvånas över att just du försvarar en moderat

Nej, men mot stora mediers vinklingar och gemena förvrängningar är jag beredd att försvara alla ifrån KPMLr till nationaldemokrater, från Livets ord till ateister. Det där reportaget med dold kamera som drabbade många frivilligt arbetande människor väldigt hårt använde citat, helt utryckta ur sitt sammanhang. Skulle jag i vart och ett av mina tusentals radioprogram göra samma sak skulle jag kunna "bevisa" allt möjligt läskigt om dem jag intervjuar. Den jag försvarade känner jag som en duktig och schysst kille, som gjort och gör väldigt fina insatser för Tyresöradion och han har aldrig muttrat det minsta över att jag intervjuat många hundra invandrare. Det man på TV fick höra honom säga var att "dom tycks ha mord i ryggraden" eller nåt liknande.. Alla tittare lurades att tro att det gällde våra invandrare men det var på tal om dem som kallblodigt dödade tre tusen människor den 11 september 2001. Problemet är ju att det under såna här mediedrev krävs ett visst mod att följa sin intellektuella heder.

Är du modig?

Nej, jag är väl lika feg som de flesta men jag kan ännu uppamma en viss ilska mot hyckleri och opportunism.

Tack Åke Sandin!